- Vad sa du att du arbetar med?

- Vad sysselsätter du dig med på dagarna? sa mannen som hade presenterat sig som Jocke.
Han tog en klunk av sin öl.
Jocke hade satt sig i fåtöljen bredvid mig tio minuter tidigare. Han såg vilsen ut när han blickade över de tre paren som dansade till Robyns ´Hang with me´. Kanske sökte han efter en kompis eller en som han vill kurtisera. Om det var en kvinna eller man som Jocke letade efter kunde jag inte utläsa på hans kroppsspråk eller kläder.
Jag lutade mig fram till glaset som stod på soffbordet och sög några munnar öl genom sugröret. Två män på min andra sida, den högra, diskuterade svensk politik. Jag var måttlig road, men en och annan kommentar slapp det ur mig.
Såg i ögonvrån att Jocke tittade på mig. Jag vände mig om, men direkt dök han ner i byxfickan och tog upp sin mobiltelefon.
En kvinnlig bekant kom fram till mig. Vi pratade, en konversation som var lika intetsägande som att se målarfärg torka.
- Söker du någon? frågade jag Jocke när kvinnan äntligen hade försvunnit i riktning mot köket.
När vi hade pratat såg jag att han ville säga något till mig och kvinnan.
- Nej . . jag . . undrar om du känner värdparet? Det är så att min syster lurade mig hit, men hon verkar inte har dykt upp än, sa Jocke något svävande.
- Jaha okej. Min fru känner värdparet. Jag är bara med som ett bihang, log jag.
Han skrattade till.
Vi började lite trevande prata med varandra. Jocke gillade golf och bowling, bodde i Västertorp och arbetade som bilmekaniker.
- Golf är roligt. Jag har CP i handikapp. Vad har du?
I ett ögonblick såg ut som han rådfrågade med sig själv, ´Vad menar Johan med det?´.
- Femton. Den var bra. CP i golf, skrattade han.
En discolåt sattes på och vips fördubblades dansparen.
- Vad sysselsätter du dig med på dagarna? sa Jocke efter att vi hade studerat och kommenterat dansstilarna med kärvänliga leenden.

- Jag är runt i skolor och företag och håller föredrag om bemötande och vikten av att tro på att vi kan.

- Förlåt. jag hörde inte vad du sa.
Jag upprepade mig, nu med en något högre stämma.
- En gång till.
Han lutade sig fram mot mig.
Jag upprepade mig ännu en gång.
Jocke skakade på huvudet.
- Nej, jag hör verkligen inte. Får skylla på musiken, sa han skuldmedvetet och drog sin fåtölj närmare mig. Nu ska jag förstå vad du säger.
Jag upprepade mig ytterligare en gång.
Jocke sken upp, som ett barn som får sitt första paket av tomten på julafton.

- Föredragshållare, okej. Vad spännande.

Även om jag får då och då får upprepa mig när jag säger vilket yrke jag har, tycker jag att det då uppstår en komisk situation. En föredragshållare som inte gör sig förstådd har dåliga framtidsutsikter i sin profession. I en tyst miljö blir jag förståelig och det är det vid mina framträdanden.