På skytteträningen i går gjorde vår älskade son det som jag trodde skulle ta lång tid, kanske två år, att nå. Han sköt femtio poäng av femtio möjliga. Oj, vad glad han blev, så ock hans far.
Redan på provtavlorna, då man skjuter in sig och ställer in siktet, sköt sonen sex tior i rad. ´Vad är det här? Sex tior har han aldrig skjutit´. tänkte jag och sa det till honom. ´Vad har du ätit i skolan?´, frågade jag.
- ´Jag vet inte´, sa han leende och satte på sig hörselkåporna och började ladda nästa skott. Då kom den, femtiopoängaren.
Grabben utropade ´Yes.´och knöt näven samtidigt som han kom ut från kansliet där maskinen, som "räknar ut" poängen, hade förkunnat de femtio.
Det som är tråkigt med skytte, är att det finns ett max resultat. När det nås, har taket nåtts. I vart fall gäller det för sonens gren. Femtio poäng, vad händer sedan då? I friidrottens grenar finns det inga tak utan resultaten kan hela tiden förbättras. Finns inga gränser.
Det vi kan göra inom sonens gren när femtio poäng är nådd, är att fortsätta jaga märken. Nu siktar han in sig på att skjuta fyrtionio poäng tio gånger. Han har gjort två fyrtionior, alltså åtta kvar till märket guld med två stjärnor. Därefter är det märket guld med tre stjärnor, femtio poäng tio gånger. Reglerna säger att märkena måste tas i ordning.
Om alla märken blir tagna och sonen känner sig säker på att skjuta tior, om han då inte vill gå vidare till nästa gren, skjuta sittande utan stöd, kan han se hur många tior han kan skjuta i följd. Här kommer vinden in.
 |
| Här är beviset. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar