Jag såg i dag att Katerina Janouchs senaste utgivna bok har namnet ´Hudhunger´. I tre noveller om kvinnlig sexualitet öppnar författaren dörren till lusten, begäret och passionen.
Titeln får mig att tänka på min hunger efter hud. Från ungefär arton nittonårsålder fram till trettionio år, då jag mötte min blivande fru, gjorde hungern att jag befann mig i ett kallt fuktigt mörkt gigantiskt stort hål. Fuktigheten naglade sig fast på den skrovliga stenväggen, som slutade tvärt vid många meters djup. Där utvidgade sig hålet än mer. Fuktigheten lämnade stenväggen i form av droppar. De föll. De föll. Plopp ... plopp ... plopp ... plopp hördes det långt därnere. Längtan efter att känna en kvinnas hud mot min var obeskrivlig stor. Hoppet fanns att jag kommer en dag bli smekt. Ju längre tiden flöt i väg, månader blev till år, lyste hoppet svagare och svagare.
Jag avundades de killar och tjejer, män och kvinnor som kunde leva ut sin lust. När de ville, fick det de ville ha. Jag stod vid sidan av och såg på, försökte få det motsatta könet att förstå att jag också kan kramas, kyssas och smekas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar