Lycka.

Några av er kanske inte förstår denna enorma glädje och stolthet jag känner när jag tillsammans med barnen gör någon utflykt. Det kan vara till en lekpark, skogen eller stranden. Vart som helst, även till Hemköp och köpa två liter mjölk gör mig euforisk. Ingen hjärtevän eller assistent följer med, endast barnen och jag. Ni föräldrar som utan svårigheter eller har det men är så små att de inte är värda att nämna tycker förmodligen också att det är trevligt och kul att umgås med ert barn/era barn utanför era vardagliga göromål, men eftersom ni gör det ofta blir det lätt slentrianmässigt efter en tid. Det är inget sällsynt för er.
För mig är det en fantastisk känsla av glädje och upprymdhet jag upplever var gång jag är med barnen på egen hand. Anledningen till att det ha blivit sällan är att jag kunde inte hjälpa dem när de var yngre när exempelvis de behövde bli torkad efter att de har varit på en offentlig toalett, kunde inte hålla de i handen när vi gick över gatan eller när det var mycket folk där vi befann oss. kunde inte knäppa deras jackor när det blev kyligt.
Nu har barnen ingått den åldern, grabben nio och tösabiten fem, att de kan en del själv och vet hur man uppför sig, i vart fall sonen. Då kan jag verkligen träda in i papparollen, en roll som jag har längtat efter.

I lördags tog grabben och jag Roslagsbanan in till Stockholms Östra, därefter tunnelbanan till T-Centralen. Vi skulle lyssna på en bekant till mig som sjöng på Sergels torg. För att underlätta både för honom och mig tog jag permobilen.
En timme varade den lilla spelningen, en blandning mellan reggae och hiphop. Efter det blev grabben kissnödig. Tur som det var var vi nära en toalett, men där var det en avgift på tio kronor. Inga kontanter på mig, gick vi till en bankomat och tog ut hundra kronor. Tillbaka till toaletten växlade sonen till sig till den tiokronan som behövdes för att komma in. Med blåsan tömt kände både han och jag att våra magar också var tomma. Vi gick således ner mot Kungsträdgården, sonen tätt intill mig, och köpte en French Dog som vi delade på. Sedan bar det hemåt.
Mina händer och armar lyder inte mig så pass att jag kan ta ut pengar från bankomaten, hålla en korv och en läsk. Den nioårige sonen hjälpte mig.
Vi var hemifrån i fem timmar.

Det blev en härlig dag tillsammans.