En stor idrottsman har lämnat oss.

Förra veckan avled Lars ´Lövis´ Löfström. Med bland annat tolv VM-guld var ´Lövis´ en av Sveriges största idrottsmän och en riktig stor profil. Han var med i fyra olika landslag, friidrott, basket, segling och bänkpress, men för mig var han friidrottare.
När jag för tre veckor sedan hörde av en gemensam bekant att ´Lövis´ var allvarlig sjuk och hade kort tid kvar, skrev jag dessa rader till honom.

I många år var du min idol. Minns du när du var tränare på ett läger i Furuboda 1980 och jag var en av deltagarna? När jag hörde att du skulle en kort tid därefter tävla i Paralympics i Arnhem, blev du min idol. Några år tidigare hade jag sett Bernt Johansson cykla hem OS-guldet i linjeloppet i Montreal 1976 och efter det drömde jag om att själv vinna OS. Min idoldyrkan ökade självfallet när du vann i Arnhem några månader senare. ´Om du kan vinna 100m i Paralympics, kan jag också göra det.´, tänkte jag när jag hörde segerintervjun med dig på radion. Minns att du sa att du skulle fira segern med en yoghurt.
Nu vann jag inget Paralympics, men väl andra internationella stora tävlingar och bland annat är det din förtjänst. Du banade vägen för mig, att det går att lyckas.
Nu har jag ingen idol. Behöver inte det. Jag tror på mig, det räcker för att riva murar. Murar som byggs upp av de flesta människor, men som egentligen inte finns.

Jag tänker på dig.
Johan

Lars Löfström.
Du var och kommer alltid vara ett föredöme. Ditt lugn är en av
dina egenskaper som jag minns speciellt.