Det var kul att prata inför sonens klasskamrater i går. Jag var dock smått orolig innan hur de skulle reagera när de hörde mig prata. På grund av den CP-skada jag har, pratar jag "konstigt" enligt en del barn och det kan leda till både fniss och skratt. Oron var helt obefogad. Barnen var exemplariska. De satt stilla och lyssnade intresserade. De vågade ställa frågor och det blev många. Det blev även dialog mellan barnen och mig.
Det blev lyckat. Det tyckte även läraren och en personal från fritids som var med. Den enda plumpen var att sonen drabbades av, vilket jag förmodar var, magsjuka på förmiddagen. Således var han tvungen gå hem och missade alltsammans. Som grabben hade sett fram emot gårdagen. Hans far skulle prata med sina klasskamrater och dessutom visa hans medaljer. Tråkigt för honom, men också för mig.
 |
| Byängsskolan från ovan. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar