Jordfäst.

Mor önskade sig att få bli kremerad och jordfäst när hon hade lämnat jordelivet. Före ceremonin på Täby Kyrkas kyrkogård, som var en kylig gråtrist septemberdag, hade jag inte reflekterat något nämnvärd på ordet jordfästning. Desto mer har jag gjort det efteråt.

Bli fäst vid jorden. Bli fastnaglad i jorden, denna fuktiga, mörka och kalla jord som den då var. Jorden omslöt mor, inte kärleksfylld utan med bestämdhet. Bli ett med jorden. Bli daggmaskens närmaste granne.

Hur jag än vrider och vänder finner jag ingen värme i ordet. Det kanske var tänkt så att det inte ska associeras med det. Är tänket likadant än i dag?