Vad gör de flesta av oss med livet? Arbetar åtta timmar per dag, resandet till och från arbetet en timme eller upp emot två, sover åtta timmar per natt. Så här håller vi på i fyrtiosju år, från artonårsålder till sextiofem, med några veckors ledighet per år. Därefter infaller pensionen, en tid där vi kan fylla med vad vi önskar. Om vi inte har blivit skröpliga och sjuka vill säga.
De flesta av oss arbetar för mycket. Vi hinner inte med det vi egentligen vill göra och uppleva. När tiden kommer, pensionen, kan det vara försent. På grund av åldern finns inte orken där, vilket måste kännas hemskt. Väntat och väntat och väntat och längtat efter dagen där många måsten upphör att existera och aldrig kommer åter, istället ligger ett hav av tid och möjligheter framför oss, champagnen är uppkorkat och en dyr utsökt middag står på bordet, klockradions alarm kl 06.00 är borttaget sedan i morse och vi ser fram emot nästa dag, en tillsynes tom dag, men ska fyllas av det som vi verkligen vill göra för att livet ska kännas riktigt bra. Ja, då dör vi.
Nej, gör saker och upplev nu. Vänta inte. När vi har orken och lusten kvar. Ta extra semester. Passa på. Sätt din guldkant på livet. Minnena du får är ovärderliga där du sitter på parkbänken och matar duvor med frukostens tappade brödsmulor, och där inga måsten finns längre. Om du nu överlever din första pensionsdag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar