I för sig var det inget förvånande. Kramar har jag fått, kramar som delas ut av kompisar när man träffas och skiljs, men ingen som varar länge med smekningar på ryggen. Smek och pussar, ingenting, möjligen en lätt kindpuss någon gång. Visst var det härligt med två mjuka läppar lätt mot kinden, men när jag inte var säker på att mer kommer framöver, ville jag inte ha. Som att endast få smaka en liten bit av smörgåstårtan när man är utsvulten.
Händelsen som fick mig att förstå att jag var svältfödd var en femton-sekunders lång kram. Jag hade gått ut en sommardag för att göra ett ärende i Täby Centrum, då jag hör en kvinnoröst ropa glatt ´Johan. Johan.´ Hann knappt vrida om rullstolen för att se vem det var förrän hon hade ställt plastpåsen från H&M på backen, och satt i mitt knä och omfamnade mig. Kvinnan, som jag umgicks rätt så flitigt med på det kamratliga planet under gymnasietiden, kramade och smekte mig på ryggen medan vi konstaterade att det var alltför länge sedan vi sågs.
- Kommer du ihåg . . . . .? sa hon skrattande och berättade om en episod under en lunch i skolan som vi båda var inblandad i. Jag föll in i hennes skratt.
Vi skildes med det vanliga ´Vi måste ses snart igen." och sedan gick hon, rundade polishuset och försvann.
Hon försvann, men inte förnimmelsen av henne. Nakna armar som hade vidrört mina, smekande händer på ryggen, det nytvättade håret som doftade sommar, bröst mot min bringa, den lena kind som hade nuddat min, värmen från hennes kropp, min hand och arm smekande hennes mjuka rygg.
Jag satt länge kvar, orörlig. Människor passerade, noterade dem inte. Var inne i bubbla, förstådd vad som hade hänt, men ändå inte. Svävade på vita moln av lycka, till och med hade det hårdnat i byxorna. Ville konservera känslan för att kunna plocka fram den när det trängta behovet inte längre kunde tyglas.
Samtidigt som jag befann mig i en känsla av eufori, var jag oerhört chockerad över hur en kram och smek på ryggen som varade i femton sekunder kunde framkalla stånd på mig.
Jag skakade på huvudet och tänkte: Det här är inte klokt. Snacka om att vara svältfödd på kroppskontakt när man får stånd bara av en kram.
Tårarna började rinna. Jag visste inte hur jag skulle göra för att få kramar, pussar och smek, det som jag så hett eftertraktade.
johan.nordansjo@omsorgsfamiljen.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar