Nu har hissen vid Täby centrums tågstation, den som jag tar för att komma till perrongen, varit ur funktion i sex dagar. Det innebär att jag får gå en längre sträcka, vilket i ju för sig inte är hela världen, bara att se till att masa mig hemifrån fem minuter tidigare.
Det som verkligen är frustrerande och gör mig arg, det är att det finns en hiss och den fungerar inte. Jag accepterar om hissen är fel på ett par gånger om året, men inte så som det är nu.
Jag har sänt ett antal mejl till kundservice på SL och bett de att se till att hissen blir lagad. Trots det blir den inte det. Kundservice skriver tillbaka att en order har gått till de som utför reparationer, och jag har ingen skäl att misstro att de inte har gjort det. Anledningen till att hissen inte har blivit lagad enligt kundservice kan bero på att det inte finns reservdelar att tillgå och följaktligen måste beställas.
Jag är inte den som klagar. In i det längsta försöker jag fnula på hur jag ska gå över eller förbi ett hinder som jag ställs inför i livet. Oftast finner jag en lösning, och hindret läggs i glömska.
Jag tycker att det är pinsamt att klaga. Nu har jag tagit mod till mig att göra det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar