I kväll känner jag mig trött i vänster fot och vad. En släng av skrivkramp kanske. Jag har nämligen i dag signerat sextio exemplar av min roman ´Mitt nakna jag´ inför Bokmässan.
Eftersom jag inte kan signera med handen så att det blir läsligt, använder jag ena foten. Sticker in pennan mellan stortån och pekfinger tån. (Mitt eget namn på den tån.)
När romanen gavs ut november 2005 funderade jag hur min signering skulle se ut. Att jag inte skulle signera, det fanns inte på kartan. Signeringen fick inte vara lång, så ´Johan Nordansjö´ kunde det inte bli. Det vore för jobbigt att skriva. Efter ett tag kom jag tänka på hur min farfar Gunnar Nordansjö signerade sina tavlor. Han tog första bokstaven i sitt förnamn och efternamn, och avslutade med ö:et i Nordansjö. Signeringen blev således ´GNö´. Kort och bra, tyckte jag, så jag ändrade bara G:et mot ett J.
Det känns bra att efterlikna farfars signatur. Dels för vårt släktskap och dels för vårt artisteri, han med penseln och jag med pennan.
Kanske någon av er undrar om jag även ska signera på plats på Bokmässan. Visst vore det optimala, signera när någon vill köpa boken. Greppa pennan med tårna och plita ner ´JNö´, men jag skulle bli så nervös att det skulle bli oläsligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar