omslagsbild

omslagsbild

tisdag 3 september 2013

Vedervärdigt att vara sjuk.

Jag känner mig närmare döden än att klara livhanken när bakterier har övermannat mitt immunförsvar. För när jag är sjuk, vilket händer sällan, är jag sjuk, verkligen sjuk. När jag har fått influensan och svåra förkylningar, och som nu streptokocker, passerar livet i revy, där jag ligger i sängen och svettas, och tankarna spelar mig ett spratt. Känslan att jag blir aldrig bra igen, når mig. Lite väl ofta, för att kunna få tillbaka ett uns hopp om livet. Istället ser jag dörren, som står i mörker, komma allt närmare. Dörren som är slutet. Bakom finns Paradiset. Jo, jag tror kommer dit efter livet.

Förutom nära-döden-upplevelsen, är det bortkastad tid att ligga där i sängen och vara oförmögen att göra något.
Mitt arbete står inte och faller utan mig, men dessa dagar som jag inte har varit på plats, får jag inte tillbaka. De har gått förlorat. Men det allra värsta, är att inte kunna ta hand om barnen och leka med de när de kommer hem från skola respektive dagis. Mamma uppmanar de att öppna dörren till sovrummet och säga "Hej pappa." Jag försöker svara glatt tillbaka, men det går inget vidare. Låter som grymtning.
Under kvällen hör jag de äter middag, leker, ser på Bolibompa, kivas, sätter på sig pyjamas, borstar tänderna och kryper till sängs, allt medan jag brottas med tanken, "Kommer jag att överleva en natt till?".

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar