Det har varit en jobbig höst. Nu är det tredje gången som bacillerna knockar ut mig. Inte fullständigt, för jag kan vara på kontoret, men definitivt för att hålla föredrag. Jag har fått en förfärlig hosta som gör att jag knappt kan prata.
Surt.
Det känns hemskt att ställa in ett föredrag. Fast det vore mer hemsk att känna endast timmar innan jag ska äntra scenen att jag kommer inte klara av det.
Jag skyller på barnen. De drar både det ena och det andra från dagis och skola. Det är trevligt när det är teckningar och pyssel, men när det är bacillusker, är det lätt att inte dra på smilbandet. När barnen är krya hoppar bacilluskerna vidare till min fru och mig, som de nu har gjort, allt för att behålla livhanken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar