Först och främst är jag en människa.

Jag är en man med en CP-skada. Jag är inte en CP-skadad man, om någon av en outgrundlig tanke trodde det.

Först och främst är jag en människa och därefter en man, son, make, pappa, bror, fadder, kusin, svåger, vän, livsnjutare, friidrottsälskare, nakenbadare, bloggare, bokälskare, gourmand, djurgårdare, arbetskollega, optimist, biobesökare, författare, teaterbesökare, Facebookanvändare, föredragshållare, schackspelare, tennisintresserad, tidsoptimist, framåtsträvare, radiolyssnare, Jonas Karlssons-diggare (skådespelaren), sudokulösare, restauranggäst, historienyfiken, inspiratör, klädintresserad, curling-tittare, Stockholm-älskare, taxikund, tågresenär, permobil-användare, färsk-pressad-juice-fantast, surströmmingsätare, Gamla Stan-vandrare, skogsströvare, bastubadare, diktare, flygplanspassagerare, rullstolsanvändare, barnvakt.

Listan är längre, men för er som har tröttnat på att läsa vem jag är stoppar jag här. För er som inte har tröttnat, ja ni får leva i nyfikenhet.