omslagsbild

omslagsbild

lördag 2 november 2013

Höstlovskul med sonen.

I dag tog jag ledigt från arbetet, för sonen ville se spöken. Lite grann så pass att inte nattsömnen blir störd.
Ett besök på Historiska museet fick det bli, för jag läste på deras webb att där berättades sagor från förr i mörker. En och en annan spöke slinker även förmodligen med tänkte jag, så vi satte oss på Roslagsbanan och åkte in mot stan.
Väl på plats blev vi tilldelade varsin pannlampa av vår berättare som skulle leda oss bland skatter och skelett. Med pannlampa på begav vi oss ner i mörkret och pirret i magen på sonen växte. Vi lyssnade till sagor som var kusliga från många år tillbaka i tiden.
Lagom skrämda gick vi sedan och åt lasagne på museets restaurang.

Det är en härlig känsla jag har när jag ute med sonen, bara han och jag. Min son och jag. Vi har trevligt tillsammans och småpratar med varandra.
Dessvärre behöver jag ha med en assistent, i alla fall när vi är i stan eller i simhallen, så det är inte riktigt sant att det är bara vi två. Det är riktigt synd att jag inte klarar att ensam hjälpa honom när han behöver och ser till att han håller sig nära mig. Det betungar mig kolossalt. När han är tolv tretton år kan han torka sig själv när han har bajsat, springer inte sin väg som det händer nu att han gör och kan hjälpa mig med maten, ja då får assistenten stanna hemma. Till den dagen längtar jag efter.



På Strandvägen utmed kajen går vi hemåt.
Visst ser vi rätt bleka ut? Kanske blev det för mycket kusligheter på en och samma dag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar