- Men det finns trappor upp, i alla fall upp till tåget, sade jag.
- Det grejar jag. Din rullstol är lätt och du väger inte mycket.
Visst gick det bra och det var trevligt att åka med andra människor. När han slutade frågade jag de som kom efter om de ville, kunde och vågade hjälpa mig upp på tåg och buss. Oftast har svaren blivit positiva.
När jag senare regelbundet började åka med kollektiva färdmedlen gick det upp för mig hur märkligt det var att jag som färdtjänstkund slapp betala, givetvis under förutsättning att jag visade upp mitt färdtjänstkort. Att min assistent eller en annan följeslagare åkte gratis var förståeligt. Jag måste ju alltid ha någon med mig.
Det som verkligen fick mig att undra hur saken låg till, var när jag satt på tåget för en tid sedan på väg till arbetet, och såg konduktören gå runt och kontrollerade färdbevisen hos oss resenärer. När denne var framme vid mig och såg mitt färdtjänstkort som assistenten höll fram, brydde hen sig inte om att låta kortläsaren läsa av mitt färdtjänstkort. Efter den resan har detta hänt ett flertal gånger. Men det märkliga är att vissa konduktörer vill läsa av kortet medan andra vinkar avvärjande när det tas fram. Vad är logiken frågar jag mig?
Resor som färdtjänstresenärerna gör med SL-trafiken är väsentligt billigare för Landstinget i förhållande till färdtjänstresor gjorda med taxi. Det är därför man har gjort det förmånligt för färdtjänstresenärerna att kunna nyttja SL-trafiken.
"Förmånligt", betyder det i detta fall gratis? Ja, för mig personligen är det det. Men frågan är om Landstinget betalar SL för de resor vi färdtjänstresenärer gör med de eller har Landstinget och SL gemensamt beslutat att inte ta ut någon avgift? Är det möjligt så att Landstinget låter oss resa gratis för många av oss har inte det tillräckligt ekonomiskt förspänt? En fin gest i så fall.
Om det är så att SL inte får betalt, vilket är min slutsats (Rätta mig gärna om jag har fel.), förstår jag inte varför en del konduktörer vill låta kortläsaren läsa av mitt kort. Förmodligen för att det finns en del som sitter i rullstol som inte har beviljats färdtjänst och konduktören vill förvissa sig om att tillståndet finns.
Jag vill och bör köpa en 30-dagarsbiljett, som förr hette månadskort. Precis som alla andra Svenssons, men dessvärre har jag svårt att göra det av ekonomiska skäl. Jag vill arbeta heltid, men jag orkar inte det på grund av CP-skadan som jag har.
I dag åker jag taxi (Färdtjänst) då assistenten inte är med, som när jag ska träffa vänner.
Ursäkta mig. Men du betalar väl till färdtjänsten varje månad, samma summa som ett 30-dagarskort, varför vill du betala 2 gånger ?
SvaraRaderaHej! Jag betalar till Färdtjänsten endast för de taxiresor som jag gör. Om jag åker tre gånger under en månad får jag en räkning på 3x70kr, men när jag inte åker alls en månad kommer det ingen räkning. Varje resa kostar mig 70kr.
RaderaNär jag gör elva resor eller fler, betalar jag, som du så riktigt skriver, samma summa som en 30-dagarsbiljett,