omslagsbild

omslagsbild

söndag 10 november 2013

Kåthetens klor.

Hur än jag gjorde lyckades jag inte få ihop det med någon av det motsatta könet förrän långt upp i åldern. Jag var trettionio när jag träffade kvinnan som sedermera blev min käresta. Innan det var det stiltje, inte ens en krusning på vattenytan i form av ett ligg. CP-skadan och rullstolen hade kanske ett finger med i spelet, även om jag bortsåg från det då. Det som verkligen la krokben för mig, och det är jag säker på, var min blyghet. Jag var för blyg för att hinta att jag vill knulla med kvinnan som jag hade spanat in på krogen eller festen. Att få i gång ett samtal med henne, det gick oftast bra om det inte var alltför hög volym på musiken. Men att sedan få henne att förstå på ett inlindat sätt att jag vill ligga med henne, det visste inte jag hur det gick till. Och att fråga något så när rakt på sak, som exempelvis ´Vill du äta frukost med mig i morgon?´, det tordes inte jag göra. Det gjorde däremot några kompisar med varierande resultat. Ibland fick de sällskap hem, ibland lämnade de festen ensamma. Det värsta som kunde ha hänt var att jag hade fått ett nej, men ett nej skulle jag inte ha dött av. Även om det skulle kännas hemskt att bli nobbad, hade jag repat mod ganska så omgående. Nej, jag var en riktig fegis då det begav sig.
Visst var den innersta önskan att finna kärleken, men i väntan på det kände jag att sexbehovet måste tillfredsställas.

Jag tycker det är härligt att vara kåt, men det är under förutsättning att jag får ligga med någon. Däremot att inte ha möjlighet till sex när kåtheten sätter in, det är ett helvete. Kåthetens klor borrar in sig i kroppen och vägrar släppa taget. Det är ett svårhanterbart tillstånd. Det känns att det fattas något. Jag klättrar på väggarna av frustration.
Så kände jag mig i många år tills jag en dag upptäckte onani, och då var jag runt tjugofem. Ja, jag vet att det är långt upp i åldern, men jag och mina kompisar pratade inte om det. De kanske pratade sinsemellan, men för mig var det nytt att vi kunde göra det skönt för oss själva.
Upptäckten gjordes när jag såg en porrfilm där en man i en scen stod och runkade. Jag prövade att göra likadant, och fast min spasticitet har omöjliggjort och försvårat mycket i mitt liv lyckades jag.

Jag var så glad och lättat att jag kunde onanera. Det var en befrielse från kåthetens klor. I väntan på det första ligget, var detta bättre än ingenting.

Jag ser fram mot dagen då tabun över att prata om sex och onani är borta. Hoppas jag får uppleva den innan jag lämnar livets väg. Faktiskt är att ha sex och att onanera naturligt, så varför finner många att det är jobbigt och genant att prata om det?



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar