Ett bra bemötande på Maximteatern.

Eftersom det var trappa med tio steg ner till salongen, var jag tvungen att få hjälp. Det fick jag av killen som stod i biljettkassan och en annan anställd.
Han i biljettkassan gav mig ett trevligt bemötande. Han pratade till mig, inte till mitt sällskap. Tyvärr händer det att personer pratar eller frågar mitt sällskap fast det egentligen är riktat till mig. Prata över huvudet på mig alltså, men det gjorde inte han.
Jag mailade honom dagen efter för att tacka för det trevliga bemötande. Han svarade och tackade, och skrev bland annat "Förstår att det kan kännas helt galet att mindre värderad bara för ditt handikapp och ser situationerna framför mig som kan uppstå i ditt läge.. ".

Den andra personen som hjälpte mig var fåordig, så jag har ingen åsikt kring hans bemötande.

Det är sällan jag kontaktar personer efteråt och tackar för det trevliga bemötande som de har givit mig, för då skulle jag inte hinna med att göra något annat. Men detta bemötande var det något speciellt med. Vad som gjorde det, det vet jag inte.