I godan ro satt jag i dag vid ett bord strax intill vår port och läste romanen ´Himmelstrand´ skriven av John Ajvide Lindqvist. Jag njöt av romanen och värmen. Det var lätt att vända sida, och det gjorde att jag inte behövde kämpa utan kunde slappna av.
Plötsligt hördes det en kraftig duns i närheten. Jag spratt till och drogs abrupt ur berättelsen.
Vad var det? tänkte jag och blev på ett ögonblick varm i kroppen av skrämseln.
Tittade runt på marken där jag satt, men såg inget. Det lät som något hade kommit uppifrån. Jag sträckte på ryggen för att kunna se längre bort. Då såg jag den, en falukorv liggandes på gräsmattan. Den skymdes av träbänkens ryggstöd, anledningen varför jag inte såg den först.
Falukorv, tänkte jag förvånad. Vad i hela fridens namn.
Den var en tredjedels bit av en falukorvsring och den röda plasten var bortriven.
Jag tittade upp mot de närmaste fönstren i det sexton våningar höga hus. På den femte våningen såg jag två ansikten titta ut med riktningen mot mig. Två ansikten som tillhörde det vuxnas släkte.
Kan det ha varit de som har slängt falukorvsbiten? Var det meningen att den skulle träffa mig eller att den skulle slå ner där den gjorde? Vill de skrämma mig eller ha bara lite kul, tänkte jag när såg upp mot deras balkong.
Efter en stund gick jag fram till korven och kände på den. Kylskåpskall.
Jag gick tillbaka till bordet och fortsatte att läsa. Nu med en liten oro om det skulle komma ner mer. I så fall vad. Mer matnyttigt eller något hårdsmällt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar