På grund av CP-skadan som jag har, måste jag få hjälp med att få in maten i munnen när jag äter. ´Måste´ är väl kanske fel ord. Jag får säkert in en del av maten i munnen med en sked (med en gaffel hade kinderna och läpparna sett ut som en schweizerost och blodvite skulle uppstå innan ens halva måltiden hade förflutit). Resten hade slungats mot väggar och tak, och hamnar på andras tallrikar. Snart skulle de märka att även om de äter, minskar inte maten i samma takt som det borde. För allas bästa, jag får in näringsbehovet och de som sitter i närheten av mig blir inte matbesprutad, blir jag hjälpt med maten.
En del som blir hjälpt med maten bryr sig inte, medan andra tycker att det är rätt att säga ´Jag blir matad´. Jag får rysningar av obehag när jag hör någon säga ´Ska jag mata dig, Johan?´
Mata gör vi med 0-2-åringar, inte med personer som är äldre. Det är nedsättande, tycker jag.
Vi matar inte en 48-åring som jag är, utan jag blir hjälpt med maten.
En del som blir hjälpt med maten bryr sig inte, medan andra tycker att det är rätt att säga ´Jag blir matad´. Jag får rysningar av obehag när jag hör någon säga ´Ska jag mata dig, Johan?´
Mata gör vi med 0-2-åringar, inte med personer som är äldre. Det är nedsättande, tycker jag.
Vi matar inte en 48-åring som jag är, utan jag blir hjälpt med maten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar