Klär er mer färgglatt, gott folk.

En mörk massa rör sig sakta uppåt i rulltrappan, likt en daggmask som kravlar sig upp ur den våta myllan. Svart, brunt och grått. Jag hajar till när jag ser en glad färg, för det är högst ovanligt.
Jag står och väntar på hissen som ska ta mig från perrongen upp till biljettspärrarna i tunnelbanestationen Tekniska Högskolan i Stockholm.

Varför klär de flesta människor sig i mörka färger på hösten och vintern? Det är ingen som blir lycklig av det, vare sig de eller vi som ser de. Dessa mörka årstider, det är då de färgglada plaggen ska tas fram, och inte bara på somrarna. Det glada färgerna som oranget, gult, blått, rosa, grönt, rött och lila som piffar upp i höstrusket och gråa vinterdagar. På somrarna är behovet att se glada färger lite för den varma årstiden har de med sig.
Jag tror att människor inte vill sticka ut, de vill inte märkas. Fy vad svenskt!
Själv tar jag gärna på mig orangea byxor och knallblå tröja.