Efter en tid av ringande till möjliga intressenter såsom skolor med utbildningar inom vård och omsorg, och idrottsinriktade program för mitt föredrag, har jag märkt att lärarna och rektorerna ger mig tid att berätta vad jag vill. Det gör mig positivt förvånad. Ett år sedan hann jag knappt prata fem sekunder innan jag blev avbruten. Med all säkerhet för de förstådd inte mitt tal och inte ville eller hade tid att lyssna på mig ytterligare en gång.
"Ursäkta, men jag hör inte vad du säger. Vi får avsluta samtalet nu." och jag trycktes bort. "Du har ringt fel." och klick i örat. Detta har jag fått höra, men inte nu. Ja okej, det kan hända, men det är sällan.
Jag undrar vad det beror på att nu går det bra. Främsta anledningen är att jag endast lite nervös numera och det gör att talet blir förståeligt. Det kanske endast är en förhoppning, men jag vill tro att skolorna i dag tar upp mer bemötande än vad de gjorde förr, och därför när jag ringer eller andra med talsvårigheter ger lärarna och rektorerna sig tid att lyssna.
En annan sak som gör mig förvånad, men då negativt. Vissa lärare är totalt ointresserad av de två saker som föredraget handlar om; bemötande människor emellan och vikten av att tänka positivt i allt vi gör. Eller kan det vara att när de hör mig prata, tror de att föredraget inte ger något?
Ointresset vore förståeligt om föredraget handlar om den negativa utvecklingen på biokemiska området i Sudan kontra Nigeria på 1900-talet, men nu pratar jag om något som lägger grunden till att människor ska än mer tänka positivt och att bemöta olika människor på ett bra sätt. Detta bör alla ämneslärare och rektorer vara intresserad av att deras elever ska få ta del av.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar