En längtan.

En segdragen vår har vi med låga temperaturer, regn och rusk. Solen har onekligen
inte värmt oss frusna själar. Nu får det vara nog. Kom, lilla värme.
Jag längtar verkligen till att slänga kläderna och låta solens strålar omfamna mig.
Känna gräset småstickas där jag ligger på en äng med blomster. Vattnet sluter
mjukt om mig vid dopet i det blå.
På Ågestabadet får jag vara det helst jag vill vara, naken. Prova själv, det är fint
och härligt att vara ett med naturen. Tänk bara det att slippa våta badkläder som
klistrar sig fast på kroppen efter simturen.
Jag gillar att vandra i skogen där, dra in den uppfriskande doften, lyssna på fåglars
kvitter, dra händerna mot trädens bark, se solstrålarna bryta fram genom lövverken.
Vad skönt det vore att kunna lämna permobilen och gå. Saknar att känna att inte
ha något bakom mig (nu har jag ryggstödet), och markens mjuka och hårda
variationer under fötterna.