omslagsbild

omslagsbild

måndag 15 juni 2015

Jag vill kicka igång människor att själv vilja våga.

Jag har gjort en del som imponerar på människor eller överraskar. Att vilja som åttaåring åka på läger utan far och mor, och där få hjälp av för mig obekanta människor. Att vara på en badstrand en hel dag själv, få av och på mig kläderna, äta medhavd mat och gå in i skogen för att kissa. Att jag ens tänkte på att söka arbete efter gymnasiet. Att jag sedan blev anställd. Att i många år inte hade assistent med mig på arbetet för behovet fanns inte. Att flytta från far och mor till en egen lya vid nittonårsålder. Att endast vilja ha fyrtio timmars assistans per vecka, för jag kunde och ville klara mig själv. Att som tjugofemåring sätta mig i en taxi och kliva av vid Kungsträdgården och strosa omkring bland affärer och människor en till för årstiden varm höstsöndag. Att från naket tillstånd klä mig på en knapp timme. Att gå på ett löpband i trettio minuter. Att duscha och tvåla in mig själv. Att resa runt i Thailand och Kina i en månad med en kamrat.
Överraskad blev jag inte när jag insåg att jag kommer att klara eller hade klarat det ovan nämnda (det finns så mycket mer), för jag visste att det skulle gå. Det jag inte visste var när, för det ligger lång tid av träning och förberedelser, både mentalt och fysiskt bakom de flesta. Däremot blev jag väldigt glad och stolt. Glad för att jag kunde göra det jag mångt hade längtat efter och stolt över att jag lyckades. Även glad att ha fått vetskapen om hur jag gjorde för att klarar det, vilket gjorde att nästa gång hade jag fått bättre förutsättningar att lyckas på nytt.
För mig är det normalt att vilja, försöka, våga och lyckas. En del som ser eller har fått det berättat för sig om mina göromål blir helt paffa och frågar ´Att du vågar?´, ´Hur gjorde du det?´, ´Trodde det var omöjligt för dig.´. Händer även att några mina närmaste blir glatt överraskad och det trots att de vet om min envishet och förmåga att se möjligheter.

Jag vill berätta att det finns större chans att lyckas om vi har ett positivt tänk och det gör jag under föredragen. Jag tar mig som exempel.
De är många som har tappat tron på att de kan, och de behöver se och höra en som har lyckats för att själva vilja försöka. I den gruppen finns det en brokig skara av människor, däribland finns de som har funktionshinder. Av dessa är de många som redan har ett starkt självförtroende och de klarar av galant av sina eventuella hinder. Resten behöver träffa en som mig och höra vad jag har gjort trots CP-skadan, för att inse att det finns även en möjlighet för de att lyckas med det som de vill uppnå. En kick att själv vilja våga. ´Kan Johan, så bör jag också kunna.´ är min förhoppning att åhörarna tänker när de lämnar lokalen.
Med anledning av detta blev jag glad när chefen för en privat personlig assistanssamordnare hörde av sig och ville att jag kommer och föreläser i höst för deras kunder som snart lämnar ungdomen och promenerar in i vuxenlivet. Ett föredrag som blir annorlunda mot tidigare. Han vill att jag pratar om mina tankar kring att flytta från föräldrarna till ett eget, att arbeta efter skolan, tjejer, assistenternas inflytande över hen som har assistans bland mycket annat som rör för en del osäkra livet som vuxen.

Det blir kul att prata om det här. Jag ser fram emot att skriva manuset.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar