Nu skriver jag ihop ett manus för Vård-och-omsorgsklasserna på Arlandagymnasium i Märsta. Den 8:e december ska jag dit.
Jag var även där förra året. Att de vill ha mig åter, signalerar att det jag gör på scen är bra, intressant och att jag förmedlar något viktigt. Det gör mig stolt och ännu mer säkrare på mig själv.
Scen och scen, det är inte scen i den bemärkelsen som teatrarna har. Oftast står jag där läraren står i klassrummen, men likväl är det en scen. Min scen. Jag älskar att vara där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar