En dag för några veckor sedan arbetade jag hemifrån. Assistenten hade fått ett gallstensanfall och kunde således inte komma. Min fru kunde följt med mig till kontoret, men ändå blev jag hemma för sonen fick magsjuka två dagar innan. Enligt skolans bestämmelser får eleverna inte gå i skolan på fyrtioåtta timmar efter den sista kränkningen. Vi kunde ju inte lämna honom ensam.
För min och fruns del tror vi inte på att det var magsjuka. Varför han kräktes efter skollunchen den dagen berodde på att han hade säkert ätit något olämpligt, för han var pigg när han kom hem och inte kräktes han något efteråt. Pigg som en lärka var han under dessa dagar, men att övertyga skolpersonalen att det inte var magsjuka är som att lyfta en åttahundrakilos sten med sina armar. Det är lönlöst att ens försöka. De är så oroliga att magsjukan ska ta sig in i skolan att de överreagerar så fort en kräks.
Detta inlägg skulle inte handla om sonens icke-magsjuka utan om att arbeta hemifrån. Jag växlar mig från sidospåret in på huvudspåret.
Många vet jag trivs att göra det. Vi behöver inte vara noga med klädseln där vi sitter framför datorn eller vad vi gör när vi arbetar. Eller inga kläder alls. Vi kan gå ifrån när vi behagar som att sätta på en tvätt i maskinen, lyssna på radion en stund, ringa en kompis .Det finns än mer saker vi gör, men det viktiga är att vi gör det vi ska göra nämligen arbeta. Andra fördelar, vi behöver inte vakna lika tidigt för att hinna med bussen eller tåget, slippa trängas på tunnelbanan eller fastna i bilkö.
Jag kanske är underligt, det får ni själva avgöra, men jag tycker att det är trist. Så urbota tråkigt att sitta i lägenheten och arbeta. Ni får säga att jag har dålig disciplin för jag kan endast skriva koncentrerat i några timmar, därefter har jag ingen ro. Jag går då ut. Promenerar, tränar eller handlar det som fattas i kylskåpet. Det har inget med dålig disciplin att göra utan för mig är hemma ingen arbetsplats utan mitt hem, och i mitt hem vill jag inte arbeta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar