Upplevelser i text.

Som jag förmodade fick jag inga upplevelser i form av resor och äventyr i julklapp. Däremot i form av text.
Jag fick de romaner som jag önskade mig, ´Bergets skugga´ och ´Arvet efter dig´. De ligger nu på mitt skrivbord och väntar på att ge mig spänning och rogivande stunder i stearinljusets värmande sken. För jag fick överraskande en roman ytterligare som jag efter en stunds velande valde att först börja läsa. Det är Jonas Hassen Khemiris ´Allt jag inte minns´.
Jag har läst drygt hundra sidor och jag förstår att romanen tilldelades Augustpriset. Den är lättläst, det vill säga inga svåra ord, men det är inte därför den har fått detta fina pris. Berättelsen är abstrakt skriven, Khemiri hoppar från den ena huvudpersonens liv, tankar och göromål till den andra huvudpersonens, och det gör svårt för mig att förstå vem som gör vad eller tänker. I en del romaner som har flera personer som utgör stommen i berättelserna, har de fått egna kapitel på x antal sidor som varvas, men här i Khemiris roman hoppas det mellan de två personerna både en och två gånger oftast på varje uppslag. Till slut blir det ett sammelsurium och det gör att jag inte hänger med. Jag blir bortdribblad. Men detta gör förmodligen att de som förstår sig på litteratur tycker att den är så bra.
Jag inser nu att jag inte kommer kunna skriva en roman som får Augustpriset när romaner som ´Allt jag inte minns´ vinner. Å andra sidan finns det andra romaner som är skrivna mer lättillgängligt så som jag skriver som har vunnit, så det kanske finns ändå en möjlighet.

Jag sneglar på de två romaner längtansfullt som väntar på mig, men jag ska läsa ut ´Allt jag inte minns´ innan. Trots att jag förstår den lika lite som Pablo Picassos tavlor. Många färger, men abstrakt.