Fy vad det är kallt i Stockholm. I morse vid sju åtta-tiden var det arton minus. Det är alldeles för lite för att jag ska känna mig behaglig och njuta. En kvart räcker sedan in i värmen.
Ibland får jag tvångstankar, obehagliga sådana. Det finns väl inga behagliga tvångstankar när jag tänker efter? En sådan är att frysa ihjäl, vara ute i femton tjugo minus dålig klädd, eller svettas ihjäl, befinna mig utomhus i fyrtio plus eller mer iklädd endast shorts eller inget alls. Vad väljer jag om jag blir tvungen att välja? Det är som att välja mellan pest och kolera, men jag är säker på att jag väljer att svettas ihjäl. Även om man känner värme vid en viss kroppstemperatur vid nedkylning, vill jag ha varmt omkring mig trots det blir olidligt. Bland det värsta jag vet är nämligen att frysa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar