Skräcken att få influensan en gång till gjorde att jag gav mig själv både i går och i dag ett förbud att vara hemma i lägenheten. Det är så här att vår äldste dotter, barn från min frus tidigare förhållande, insjuknade i onsdags i vad vi befarar är influensan.
Jag vill absolut inte få influensan. Gör allt i min makt för dess bakterier ska missa mig och flyga förbi. Åtgärden var jag var ute i sju timmar bägge dagarna, gick inte ens in för att äta lunch utan frun tog ut den till barnens lekplats utanför där vi bor. Tur att det var uppehållsväder, sol från en klarblå himmel. Dock nådde inte solens värme fram, så det var kalla dagar. Tömma blåsan gjorde även jag ute.
För femton år sedan, om jag nu minns rätt, fick jag influensan första gången. Det var bland det ruggigaste jag har varit med om. Snacka om nära-döden-upplevelsen. Helt däckat i två veckor och en vecka ytterligare där jag successivt kravlade med mycket möda från kanten till dödsriket. När det var som värst fick en hålla fast mina armar när jag åt samtidigt som en som brukligt hjälpte mig med maten. Influensan hade tydligen satts sig på hjärnans rörelsecentra, för jag fick nu ännu sämre koordinationsförmåga. Armarna flaxade ännu mer än vanligt, så om jag skulle överhuvudtaget få i mig något var det som måste göras. Inte bara detta. allt det jag kunde själv som exempelvis gå på toaletten, ta på vissa klädesplagg och duscha var jag tvungen att få hjälp med. Det var frustrerande. Oroligt för armarnas ideliga flaxande och benens konstanta sparkande skulle få mig att tappa balansen och falla ner på golvet, bad jag att bägge armarna skulle bli fastbundna i fåtöljens bägge armstöd för att jag skulle överhuvudtaget sitta kvar när jag såg på TV.
De dagar som influensan hade sitt bästa och kraftigaste grepp om mig var jag rädd när jag var på väg att somna om kvällarna, rädd att jag aldrig skulle mer vakna. Jag hade dödsångest. Tänkte att nu mister mina förälder sin äldsta son och mina bröder sitt syskon.
Efter mer än två veckor kunde jag för första gången gå ut och sitta utanför porten och andas in frisk luft. Se att världen trots allt fanns kvar, en vy som både kändes gammal och ny.
Jag har inte låtit mig bli vaccinerat mot säsongens influensa. Med tanke på hur jobbigt jag hade, är det klart som korvspad att jag skulle göra det, tycker ni förmodligen. Jag har gjort det en gång och de biverkningar som då följde fick mig att konstatera att aldrig mer vaccination mot flunsan. Nästan som att få den, låg i sängen i halva dagar i dagarna tre och kände mig risig. Tungt att andas och värk i musklerna vid vänster bröstparti som jag jämförde med en enorm träningsvärk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar