Spadgrävandets krisch krisch . . . krisch krisch . . . krisch krisch. Hammarslagens bong . . bong . . bong . . bong. Ett virtuellt landskap syns med sjöar och skog, odlingar och hus av stenblock och timmerstockar. Krisch krisch. En brand uppbyggd av miljoner pixlar uppstår. Egendomliga skumma varelser dyker plötsligt upp. De måste förgöras, så upp med svärdet. Blodet stänker, De faller till marken och sekunden efter upplöses kropparna och försvinner. Byggandet av ett hus fortsätter. Stenblock travas upp och bildar en vägg. Facklor sätts upp. Ett lugnande sken sprids.
Jag tillbringade en timme efter jag hade kommit i går från arbetet i Webhallen i Täby Centrum med sonen där han stod framför en dator och spelade Minecraft.
Jag spelar inte datorspel och tycker det är tråkigt att se på när andra gör det, men jag höll god min. Försökte även på med glada tillrop som ´Bra gjort!´, ´Se upp bakom!´, ´Härligt grabben!´.
Vi föräldrar ska engagera och intressera sig för barnens intressen. Det är vår skyldighet, även om jag tycker att det har blivit alltför mycket spelande på dator den senaste tiden. Jag kunde ha tagit upp boken som jag nu läser och sjunka in i berättelsen och främja mig från omvärlden, för jag har ingen som helst behållning att se på.
Mitt idrottsintresse, både att se på och utöva, har jag dessvärre inte lyckats föra över till sonen än så länge. Hans nionde födelsedag är i mars, så det kanske kommer senare. I ungdomen eller i vuxen ålder. Vem vet, intresset ligger i dvala och väcks upp när något händer i hans omgivning eller någon gör eller säger något.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar