Plötsligt fick jag god lust att kliva upp på scenen där jag i söndags satt och såg på pjäsen ´Pappan´ på Stadsteatern. Lämna den trygga fåtöljen och ge mig ut på den tunna isen, byta ut publikens ryggar som var i mitt blickfång mot deras ansikten, ha dialog mot Peter Andersson, en dispyt med Jakob Eklund, framföra en monolog som jag själv har skrivit.
Isen är tunn för många och brister, men för mig skulle den hålla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar