omslagsbild

omslagsbild

måndag 20 juni 2016

Bortse från tabun kring sex för det är bara löjligt.

Häromdagen samtalade jag med en man som är doktorand på Lunds Universitet. Han arbetar med ett forskningsprojekt om aktivism kring frågor om sexualitet och funktionsvariationer* och ville få mina åsikter och tankar.

Vad är det som är så intressant med vi med funktionshinder och vår sexualitet att det forskas om det? Vilka grupper är intresserad av resultaten? Vad är det som gör att det blir så intressant att forskningen till och med finansieras? Vilka frågor är önskan att få svar på? Om det kommer fram till att det behövs det här och det där, blir det endast ett konstaterande att behovet finns eller är det meningen att det ska göras något handgripligt? Om tanken är att få till en förändring utifrån resultaten, vilket är min förhoppning, vilka står för den kostnaden?
Jag kan inte uttala mig om det här är en omfattande forskning med exempelvis många människors åsikter och funderingar, och tankar kring resultat från andra tidigare forskningar, för det vet jag inte. Det jag vet är att forskningen beräknas pågå i fem år.

Jag känner mig som en säregen art inom djurriket vars sexliv är döljt i dunkel och ska nu än en gång föras fram i ljuset. Jag är en människa och inget annat. Homo Sapiens, det är vi alla.
Varför krångla till det, det här med sex? Utgå från att sex är ett naturligt behov, vilket det är, liksom kramar, pussar och smek, och se möjligheterna. Bortse från tabun kring sex för det är bara löjligt. Släng blygseln. Det ska frågas rent ut hur vi med funktionshinder vill att hjälpen ska utformas och agera därefter. Det finns massor med önskningar hur ens sexliv ska vara och innehålla. Exempelvis: Få hjälp att finna en teknik att själv kunna onanera medan andra vill ha hjälp att köpa porrtidningar och porrfilmer. (Av egen erfarenhet vet jag att det är mindre genant att be en som man inte känner, men vet om önskan, att följa med till affären och ta en porrtidning från tidningsstället och gå till kassan. Be assistenten att göra det eller ännu värre, be föräldrarna. Nej tack.) En tredje grupp vill finna någon att ha sex med. Att finna dessa vill jag att det görs efterfrågningar bland oss som söker hjälp. Om det inte finns, anlita sexarbetare.
Vilka som frågar och ser till att det blir så som vi önskar bör vara sexologer och sexterapeuter i samarbete med arbetsterapeuter. Anledningen varför arbetsterapeuter är med för när viljan att utforma befintliga sexhjälpmedel för exempelvis onani, står Hjälpmedelscentralen för anpassningen. De ska även uppfinna nya utifrån önskemål.

Det som är bra med att forskning bedrivs på området är att få upp ögonen på de som blundar medvetet inför vår sexualitet och de som, hur konstigt det än låter, inte tror att även vi behöver och vill ha sex och kroppskontakt.


* Funktionsvariationer är ett ganska så nytt ord för funktionshinder.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar