Barnen är vår skatt och i och med är de värdefulla.

Jag brukar inte avlägga nyårslöften, men på nyårsaftonen som var gjorde jag ett undantag. Detta år ska jag inte dricka en droppe alkohol.
Anledningen är att jag har sett på nära håll hur en del barn reagerar när en av föräldrarna eller bägge dricker alkohol så pass att de blir ofta salongsberusade eller fulla. Med ofta menar jag även på vardagar, inte endast helger. Vissa av dessa barn blir oroliga för sin förälder/sina föräldrar, så oroliga att de vill nära dem, oro att det ska hända något som exempelvis ett fall på toaletten och smärta uppstår.
Oron skapar problem för barnen när de är i skolan. De kan inte koncentrera sig på lektionerna för de undrar hur det är med mamma och/eller pappa.

Jag blir ledsen när tankarna går till de här barnen som är oroliga för sina föräldrar. De ska istället ha en lugn, harmonisk och rolig barndom. Oron ska komma först långt senare och då inte över föräldrarnas leverne utan på ens egen framtid. Om nu oron måste kännas vill säga - det är inget som säger att det ska det.
Föräldrarna bör inse efter en tid att det är något som inte står rätt till med barnen när de ser hur deras vardagliga beteendemönster ändras till ett negativt och därefter ställa frågor om orsaken. Eller ser de inte det för de vill inte att deras dagar med alkoholen kan bli ett minne blott, för innerst inne förstår de att förmodligen är de själva som är upphovet till barnens nya beteende?
Barnen är vår skatt och i och med är de värdefulla. Dem ska tas om och överösas med kärlek.

För mig blir det lätt att avhålla mig från alkoholen, för jag har inget sug. Tycker heller att jag inte missar något roligt. Jag har nämligen aldrig förstått mig på det fina med alkoholen, dess smak och påverkningar kopplat till onykterhet.
En orsak till att det blir lätt att avstå alkohol är att jag blir trött av en viss mängd, och inte mer pratsam och vågar mer att ta kontakt med människor som andra blir. Två vinglas eller en stark öl räcker för mig att bli så påverkat att jag vill helst lägga mig ner och vila. Ytterligare orsak är att min far och mor lät mig från jag var tolv tretton smaka på vinet när de hade det på festmiddagar. Jag tror i och med det blev det inte spännande med alkohol när jag blev äldre. Jag till exempel räknade inte dagarna till den dag jag fick handla på Systembolaget som många av mina jämnåriga kamrater gjorde. Tredje orsaken är att förtäring av alkoholen har en nedbrytande effekt på vår kropp, även om vissa säger att en viss mängd, som är liten, trots allt ger en positiv effekt. Jag kan inte säga om det är så för jag vet inte. Den nedbrytande effekten har gjort att jag har druckit lite genom åren. Det har blivit ett eller två vin glas och en öl per år. Jag tycker om min kropp. En ny går inte att köpa om behovet uppstår. Varför ska jag då förstöra den genom att inmundiga alkohol när den kommer att följa med mig livet ut?

Om alkoholen hade tagits fram i dag och vi hade vetskapen om att den var farlig för vår folkhälsa när den konsumeras över en viss gräns och dessutom då framkallar ett beroende som är svårt att bli av med, är jag övertygad att den hade sålts väldigt restriktivt.