omslagsbild

omslagsbild

tisdag 7 februari 2017

Göteborgs lärarförbunds åsikt skrämmer mig.

Skolan har till sin uppgift att lära ut. Lära för livet som det heter, men det bör inte endast vara matematik, svenska, engelska, idrott, religionskunskap och de andra ämnena utan läran för livet innefattar även grundstenen hur vi bemöter människor på ett bra sätt. Vad ska vi tänka på när vi möter för oss nya människor? Ska vi möta dem med ett oskrivet blad, det vill säga ha inga fördomar och tankar utan skapa oss en egen bild?
Ytterligare en viktig grundsten att skapa i läran för livet är att bygga upp elevernas självförtroende. Få eleverna själva tro på att de kan, inspirerar eleverna till prova på nya aktiviteter och entusiasmera de att försöka på nytt om de misslyckas.
Lärarna och skolledarna lär ut hur bemötande ska ske och stärker elevens självförtroende, men frågan är om det är tillräckligt. Med den erfarenhet jag besitter tycker jag det inte är tillräckligt. Givetvis har föräldrarna även ett ansvar att lära hur ett bra bemötande går till och att ge sina barn ett gott självförtroende, ett stort ansvar, men genom att barnen tillbringar den största delen av dagen i skolan faller det en hel del på lärarna. Mot denna bakgrund skrev jag ett mail med dessa öppningsrader till Göteborgs lärarförbund i hopp om att få hålla mitt föredrag för de anställda. I mailet, som jag sände efter nyår, följde en presentation av föredraget med:

Jag föreläser om bemötande människor emellan och vikten av att du själv tror att du kan. Dessa två ämnen är grundläggande för varje elevs utveckling både på det kunskapsmässiga och personliga planet. Det är önskvärt att skolledare och lärare fokuserar än mer på detta i undervisningen.
Mitt föredrag ´Sikta mot stjärnorna och nå dit´ lämpar sig väl när Göteborgs lärarförbund har en sammankomst.

Detta svar fick jag tillbaka:
Den målgrupp vi arbetar med är förbundets medlemmar; dvs lärare och skolledare. De tema vi är intresserad av är direkt knutna till yrkesprofessionen. Vad jag kan se är din målgrupp i första hand elever och det är då skolorna direkt du behöver kontakta.


Är denna åsikt fast förankrad även hos Lärarförbundet att ge eleverna redskap till hur ett bra bemötande går till och stärka deras självförtroende inte ingår i lärarnas och skolledarnas yrkesprofession? Jag blev stum av svaret. Om så är fallet är jag djupt oroad över Sveriges elevers framtid, och i förlängningen även Sveriges.


Jag svarade:
Visst är det eleverna som ska entusiasmeras och få kunskap i hur tänket ska vara när de möter en för de ny person. Det har du rätt i. Men vilka är de som ska ge eleverna uppmuntran? Jo, lärarna och skolledarna. Vilka är de som ska ge eleverna verktygen till hur tänket ska gå när de möter en för de ny person? Jo, lärarna och skolledarna.
Det tar mig emot att skriva att du har fel när du tycker att min målgrupp är i första hand eleverna. Eleverna ser upp till lärarna och skolledarna. Det de säger lyssnar eleverna på och tar till sig. Det är därför det är viktig att lärarna och skolledarna arbetar mer aktivt med dessa ämnen.



När jag växte upp i ungdomsåren hörde jag en del av mina kamrater säga att de inte trodde på sig själva att de kunde och/eller inte vågade. Jag reflekterade inte över det då utan gjorde som jag brukade göra, jag försökte och vågade. Trodde nämligen att jag kunde. Vågade gjorde jag också. Hade som helst ingen mental spärr.
Tiden gick. Jag blev tjugo, tjugofem, trettio. Jag var ute mycket och rörde mig bland såväl ungdomar som vuxna. "Jag kan inte.", "Vågar inte." och "Tänk om det händer, vad pinsamt." fick jag höra en hel del säga. Mest var det ungdomar som yttrade det, men det förekom att även vuxna som sa så. Jag började då fundera vad de egentligen sa, vad innebörden var.
En del av de fullt friska människor, det vill säga hade inga åkommor som förorsakades av bakterier och med armar och ben i behåll, sa alltså att de inte trodde på sig själva att de kunde och/eller vågade. Vad var de inte vågade och/eller kunde? Det kunde ha varit en elev som inte vågade räcka upp handen i klassrummet trots att hen visste svaret på frågan som läraren gav. Det kunde ha varit en vuxen som trodde sig veta att hen inte kunde byta däck på sin bil utan att ens ha försökt.
Det var då. Hur är det i dag med tron på sig själv och att våga? Det finns troligtvis ingen statistik på det, men det är min förhoppning är att det är fler som tror på sig själva och att fler som vågar att våga. Det tror jag nog att det är, men fortfarande är det många, alltför många, som har ett svagt självförtroende. Just det, ett gott självförtroende är lösningen på mycket. Det är A och O för att få framgång i livet. När elever exempelvis får berömmande ord från sin lärare för att de är duktiga i skolan, blir de stärkta i sin tro att de kommer att skriva bra på proven, vilket de så småningom gör, och det leder i sin tur till tillräckliga bra slutbetyg för att studera till vad de önskar och slutligen får ett bra arbete som de är tillfreds med. Framgång föder alltså framgång samtidigt som självförtroendet växer. och det bör skolan än mer ta fasta på.
Uppmuntring, beröm och entusiasmering kan elever aldrig få för mycket av. Tack vare att elevernas självförtroende växer, vågar de sträva efter sina mål. Det är bra även för Sveriges framtid, medborgare som vågar.

Efter denna smärtsamma insikten att det är många av oss som inte vågar trots att de kan och att en del ger dåliga bemötande, började jag prata på mina föredrag om positivt tänkande och vikten av att ha neutrala tankar om personen som du möter första gången.
Efteråt är det många elever, även lärare, som tycker att det är bra att jag pratar om bemötande. De får insikt att fast vi är olika är vi alla människor i grunden och därav ska alla bli bemötta på ett värdigt vis. En ögonöppnare för de flesta. Många har även inspirerats av det jag har lyckats med, och det gör att de själva har fått tron eller tror ännu starkare på att det finns möjlighet att nå ända fram till deras mål och drömmar, och därmed vågar de sträva efter dem.
Att ta med sig detta hem är värdefullt.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar