Att se skådespeleri på scen är en smekning på min kind. Musik tillsammans med låttexter gör att jag svävar i väg i ett dimmigt töcken. Om jag gillar de båda genrerna, bör jag även gilla musikaler, tänkte jag dag. Och visst hade jag rätt. Jag har sett "Jesus christ superstar", "Miss Saigon", "Annie get your gnn", "Bodyguard", "Så som i himmelen" med flera. Varje gång lämnade jag salongen med eufori och ett leende på läpparna.
För en tid sedan satte jag mig tillrätta på Göta Lejon för att se HAIR. Med mig hade jag sonen. Jag ville få honom upptäcka musikalernas underbara värld, en kontrast till hans intressen: köra gokart, spela på XBox och gymma.
Besvikelsen dröp om mig när vi lämnade salongen. Denna uppsättning var snarare en konsert än en musikal. Det sjöngs mycket, lite skådespeleri. Ovanpå det hade musiken till låtarna gjorts om. Jag hade förväntat mig originalet.
Vad tyckte då sonen? Bra, men musiken var konstig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar