I Stockholmsområdet har det varit mildväder nu i fyra fem dagar, så pass att det är nu framkomligt att sig fram med rullstol. Förmodligen inte i hela området, men i vart fall där jag brukar gå. Bra, tänkte jag, nu kan jag resa med tåg och tunnelbana igen till arbetet i Hagsätra.
Det myckna snöandet i december omöjliggjorde att komma fram till Roslagsbanan, så det blev att åka taxi istället, och det vet ni vad jag tycker om. Ett nödvändigt ont.
Nu sitter jag igen försjunken i en god bok medan tåget far fram. Det är en avkopplande stund, att försvinna i bokstävernas värld och låta fantasin sväva fritt. Då och då vänder jag mig om till assistenten och ber denne om att vända blad.
Tyvärr går det inte att fortsätta att läsa på tunnelbanetåget, för jag behöver hålla i mig så jag inte rullar i väg. Bromsar? Jo, de är påslagna, men ändå hjälper det inte.
En reflektion. Vid nästan varje stopp som tunnelbanetåget gör hörs det från högtalaren en inspelad röst som säger "Tänk på avståndet mellan vagn och plattform när du kliver av.".
Jag förstår vad meningen vill säga, att uppmana resenärerna att ta ett långt steg för att undgå att benet hamnar mellan vagn och plattform. Det är det korrekta i detta sammanhang. Eftersom jag tycker om att leka med ord, hör jag en ytterligare uppmaning i denna mening, och det är att resenärerna, just i det ögonblicket när de kliver av vagnen, ska tänka på de själva centimetrarna som utgör avståndet.
Meningen bör omformuleras: Var uppmärksam på avståndet mellan vagn och plattform när du kliver av.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar