Därför skrev jag romanen ´Mitt nakna jag´.

Jag har nämnt romanen vid namn ett flertal gånger här på bloggen, men aldrig har berättat varför jag skrev den och vad den handlar om.

Jag har alltid tyckt om att skriva. I skolan var höjdpunkten uppsatsskrivning. Oftast fick jag beröm för hur jag skrev, och jag blev då peppad att skriva mer.
Men skrivarlusten fick sig en rejäl törn i gymnasiet, då det hände att assistenten som jag då hade lade sig i hur jag skrev. På den tiden hade jag ingen dator utan jag dikterade till honom. Han hade egna förslag på hur meningar skulle bli bättre rent språkligt. Det gjorde att jag ledsnade, orden slutade porla fram som vattnet i en fjällbäck på vårkanten. Kändes som det satt en seg hinna i dörröppningen in till ordförrådets gemak, bara enstaka ord lyckades komma till min mun. Efter en tid slutade han och jag fick en ny assistent, som inte alls lade sig i mina uppsatser. Skrivarglädjen kom åter, och det är jag väldigt glad för i dag.

När jag var i övre tonåren bestämde jag mig att skriva ett bokmanus. Jag skulle sedermera skicka det till olika förlag med förhoppning att, i alla fall ett, skulle tycka att det var så pass bra att de låter göra en roman av det.

För mig var det inte märkligt att sikta in mig på att skriva en roman utan ett naturligt steg, eller om man så vill, ett mål. Jag har nämligen alltid siktat högt.

Historien, som jag började att skriva på 1994, handlar mycket om hur det känns att vara utanför kärleken och sex, ett utanförskap.
Jag såg kärleken, den fina vackra känslan, nära mig, men hur jag än gjorde lämnades jag utanför. ´Kommer jag någonsin att träffa kärleken?´
I väntan på kärleken ville jag ha sex. Även om jag var en glad, trevlig och social kille var det som förgjort. Jag blev frusterad, mådde inget vidare. Det blev inget förrän jag träffade den kvinna som sedermera kom att bli min fru, och då hade det gått tjugofem år (räknat från femton-årsåldern).
Romanen är fiktiv, även om huvudpersonen Maxs känslor och tankar är detsamma som mina.

´Mitt nakna jag´ är en berättelse om Max, 32, med hästsvans och ring i örat. Han festar loss med polarna och flirtar. Trots idoga försök har han Max aldrig varit tillsammans med en tjej. Kan det bero på att han är blyg? Eller beror det på CP-skadan som han har? Det börjar kännas tungt i hjärtat på Max. Ska livet rinna förbi utan att han får uppleva KÄRLEKEN? Han vänder sig bort när par kommer gåendes hand i hand och par med barnvagn, vill inte se kärleken, den ljuvliga kraften som han så hett eftertraktar. Och SEX!  Det känns som två osynliga armar kramar Max hårdare och hårdare för varje år som går utan sex. Han måste få ligga med någon, om inte så en långvarig mjuk kram, annars dör en bit av honom. I takt med att längtan blir alltmer desperat föds tanken på det omoraliska, det riskfyllda, ja till och med förbjudna: Att köpa sex. Max grubblar och överlägger med sig själv – behöver det verkligen vara så fel? Plötsligt får Max oväntad hjälp. I sällskap av Emma ger de sig ut på äventyr.

 

Den röda tråden i romanen är vikten att inte att ge upp trots att vi misslyckas gång på gång med det vi vill uppnå, men till slut lyckas det. Förmågan att se möjligheterna, inte hindren, då lyckas vi med det mesta i livet.

Romanen blev utgiven i november 2005 (Debutantförlaget), och jag hoppades på att den skulle uppmärksammas. Jag ansåg även att det vore märkligt om den skulle drunkna i det hav av böcker som gavs ut, men att den skulle bli så uppmärksammad som den blev, det var jag inte beredd på. TV och radio hörde av sig, tidningar likaså.

 

johan.nordansjo@omsorgsfamiljen.see