Jag både gillar och ogillar pocketböcker.

Pocketböcker är enkla att ta med sig. De är lätta och tar liten plats i ryggsäcken. Perfekt när vi ska till stranden, på semestern eller till och från arbetet.
För mig blir pocketböcker svårhanterliga när jag vänder deras blad, därav mitt ogillande. Så svårhanterliga att jag sällan ser åt deras håll när jag går in i bokhandlar och välsorterade mataffärer. Jag undviker i det längsta att läsa dem, för det är väldigt fysiskt ansträngande. Anledningen till det är att de är instabila i utformningen jämfört med de inbundna.
När jag läser vill jag ha den inbundna boken på ett stabilt bord. Jag böjer mig ner, fuktar underläppen med lite saliv, trycker lätt läppen mot bladet och vänder. Det fungerar bra med en inbunden. (En del som ser mig första gången läsa tror att jag ska äta upp boken. Även om jag slukar böcker föredrar jag mat.) Jag behöver inte hålla något finger på sidan för att den ska ligga kvar.
Helt andra förutsättningar är det med en pocket. Pocketbokens ovilja att självmant ligga uppslagen gör att jag måste hålla nere sidan med ena handen, och det är kraftödande. Eftersom handen har spasmer, som min övriga kropp också har, behöver jag trycka ner den relativt hårt för att få den att vara på plats. I denna stund vore det bra med ha även en till hand, som är funktionsduglig, som hindrar bokens högra uppslagna del att slå igen, men det har jag inte. Min högra hand och arm är alldeles för spastisk för det. Jag vet inte hur lång tid det har tagit att bläddra fram till den sida jag var på efter boken ha slagit igen, och den gör det ofta. En tredjedel av tiden från det jag börjar att läsa till den sista punkten, tänker jag mig. Och även mycket energi har förbrukats.

Jag har funderat länge på hur jag ska göra för att få sidan ligga kvar utan ansträngning. Visst finns det hjälpmedel för det på hjälpmedelscentralerna i landet, apparat som boken placeras i och med knapptryckningar vänds sida för sida. Jag vill ha så få apparater som möjligt, så jag avböjde när jag erbjöds en.
Det slut kom jag på det.

Jag lägger boken på golvet och ha foten på så den förblir uppslagen.
När jag har läst den vänstra sidan placerar jag en handduk/tröja på den. Jag kan då flytta foten och få en något skönare sittställning.

Vänder bladet gör jag med tårna.
Efter det tar jag upp handduken/tröjan och tar den i knät.

Även om mitt ogillande till pocketböcker består har tre vars handling intresserat och fascinerat mig så pass att jag ändå har börjat läst. Nyfikenheten segrade över ogillandet. De var ´Shantaram´ av Gregory David Roberts, ´Lyckostigen´ av Anna Fredriksson och ´El choco´ av Markus Lutteman. Rekommenderas starkt.
I dag tog jag reda på att samtliga är utgivna som inbundna. Det är så dags nu.
När jag ser en pocket med en berättelse som jag faller pladask för, tänker jag inte på att den kanske finns även som inbunden. Jag vill börja läsa meddetsamma.

Ljudböcker? Böcker ska läsas, inte lyssnas på.