Cap d´Agde, en underbar plats att vara på.

Äntligen sommarväder. Barnen lekte hela helgen i den stora fontän som finns utanför lägenhetskomplexet där vi bor. De njöt verkligen av solen och vattnet. Vår snart treårige dotter drog sig fram på magen på den grundaste delen och sparkade med benen.
- "Pappa, jag simmar", sade hon glatt när hon passerade mig där jag satt vid kanten av fontänen.
Sjuårige sonen var inblandad med två kompisar i en batalj. De sprang hit och dit med varsin vattenpistol, och sköt på varandra. De skrattade och stojade.
När det är så här skönt och varmt vill jag slänga av mig kläderna och vara ett med naturen. Låta solens värme omfamna mig. Det får mig att tänka på Cap d´Agde på den franska rivieran, en semesteranläggning för oss naturister.

Jag hade länge vetat om Cap d´Agde. Ända sedan dess har jag haft en längtan dit.
Minns svagt att det kan ha varit när jag var trettiofyra som jag bestämde mig. Nu ska jag dit!
Behövde inte ha en doktorstitel i människokännedom att förstå att det blir svårt att finna en som vill tillbringa två veckor bland tusentals människor som inte har en tråd på kroppen och dessutom helst vara naken själv. Det sistnämnda var inget krav som jag själv hade, men det skulle grymtas bland de andra semesterfirarna om de såg en som hade textiler på sig. Jag frågade assistenterna som jag då hade, men de ville inte följa med. Assistanssamordnaren skrev då en annons och lät den bli publiceras i en tidskrift. Minns inte namnet på den, med den lästes tror jag av de som arbetar inom kommunerna. Jag var inte bekväm i att det sattes in annons, för hur skulle jag kunna veta om de som svarade var seriösa eller om de var ute efter att se allt naket och inte hjälpa mig så mycket som jag ville.
Det kom fem sex svar, men inget var tillräckligt tilltalande. Jo, ett kanske var det, men även om jag hade tyckt att personen var sympatisk vid intervjun hade jag inte torts säga ja till denne.
När jag trodde att längtan att få vara på Cap d´Agde skulle förlängas ytterligare, sa en av assistenterna att hon hade en bekant som kanske skulle vara intresserad.
- Och han är tillförlitlig, log hon.
Mannen och jag träffades, och fann tycke för varandra ganska så omgående. Han var några år yngre, och bohem som jag. Fyra månader senare satt vi på planet ner till Frankrike.

Cap d´Agde är cirka 3x3 kilometer stort område intill Medelhavet. Här finns allt som kan behövas på sommarsemestern. Boende, både lägenheter och camping, lång fin sandstrand, livsmedelsaffärer, småbåtshamn, banor för tennis och boule, restauranger, pubar, swimmingpooler, frisörer och, om olyckan letar sig fram, en läkarmottagning. Ja, som vilken semesteranläggning som helst bortsett från alla är nakna. Det kändes märkligt de första gångerna att gå in i en livsmedelsaffär och köpa sin mat naken, men sedan tänkte jag inte mer på det.
Oftast var vi på stranden. Spelade schack, läste varvad med simturer. Innan man gick ner på stranden, fick man en fin vy. Blicka över hundratals och åter hundratals nakna människor med ett glittrande blått Medelhav i bakgrunden.
På kvällarna promenerade vi runt och småpratade med de som vi hade blivit bekanta med.
Vi bodde i lägenhet de tre gånger vi var på Cap d´Agde. Inte rullstolsanpassad, men det gick ändå. Utemiljön däremot var bra, jag kunde ta mig så gott som var som helst.

För mig är Cap d´Agde en underbar plats att vara på. Från det jag steg in i lägenheten efter vi hade anlänt och två veckor framåt var jag naken. Underbart.
Jag hoppas jag får möjlighet att tillbringa ännu en semester där, och då med barnen.