De som tigger, låt de hjälpa med att röja upp snön i nu vårt vintriga land.

I morse var det återigen vitt på marken när vi vaknade i morse. Barnen såg fram mot ännu en dag i pulkabacken.
Jag räknade till tre människor som satt och tiggde på den korta vägen från tunnelbanestationen genom Hagsätra torg till kontoret. De satt påpälsade och omsvepta av lager med filtar, och framför stod det en urdrucken kaffemugg från Seven Eleven eller en plastmugg från en välutrustad offentlig toalett med några slantar i botten.
Det slog mig varför hjälper de inte med snöröjningen? Varför anställer inte Stockholms Stad och andra landets kommuner dessa arbetsdugliga och oftast arbetsvilliga människor? Så fort när snön faller, ge dem spadar, skyfflar och traktorer. Sätt de i arbete! På somrarna kan de hålla rent i parker och på torg.
Jag vet. I Sverige behövs det papper på att få arbeta, men varför inte bortse från det i detta fall. Låt de arbeta och få en inkomst, och låt de känna sig som en del av vårt land.
´Men det går ju inte.´, säger vänner av ordning. ´Om vi låter de arbeta och ger de en slant, kan det ses att vi utnyttjar dem. När det blir känt utanför landets gränser att de får pengar, blir det mer som försöker att ta sig hit, och det vore inte lyckat.´

Här reser jag till arbetet, och har gjort så i trettio år. Jag kunde och kan förtidspensionera mig när som helst beroende på den CP-skada jag har, men har inte gjort det och kommer inte göra det heller. Jag kan och vill arbeta.
Vilket slöseri med arbetskraft, tänker jag när jag ser de och ryser till. Starka, duktiga, intelligenta, vänliga människor som blir en tillgång för oss när vi öppnar våra famnar och välkomnar de i vårt samhälle.