Min mamma köpte aldrig matbröd utan bakade själv. Jag minns än i dag när vi barn kom hem från skolan, småhungriga och trötta efter en lång dag, och stig in i hallen i villan i Viggbyholm och möttes av en doft av nygräddad. En himmelsk doft.
Tre fyra eftermiddagar i veckan låg det fyra limpor under en grönvit randig handduk på en plåt ovanpå spisen. Vi var så ivriga att skära upp, men mamma sa alltid att limporna måste svalna något innan för att de skulle bli mer fasta. Den tiden gick så förtvivlad långsamt. Kan jämföras med när vi väntade på jultomtens knackningar på dörren efter TV:ns Kalle Anka. Magen kurade och snålvattnet rann. Till slut skar mamma upp varsin tjock skiva till oss tre pojkar där vi satt runt köksbordet. Hanns knappt med att bre smör på förrän det började smälta. Till det drack vi kylskåpskall mjölk. Ett ljuvligt minne från barndomen.
Mot denna bakgrund känns det främmande att gå in i ett opersonligt Hemköp och köpa en limpa, förvisso dagsfärsk enligt etiketten, instoppad i en prasslande plastpåse. Fortfarande gör det det, även om jag har gjort det i många år nu. Jag har försökt själv bakat då och då, men aldrig lyckats få till det som mamma gjorde.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar