Huvva!

I morgon har en händelse i sitt sköte som jag helst vill slippa uppleva. Det är att vakna upp efter att ha blivit sövd. Huvva!
En lagning av en tand lossnade för tre fyra månader sedan. Tandläkaren satte då dit en provisorisk lagning och det för att jag kunde inte gapa så länge som det behövdes för en rotfyllning eller vad det var som var tvunget att göras för det skulle bli bra.
Det är alltid problem när tandläkaren undersöker mina tänder. Se efter om det finns hål går skapligt, men ta röntgenbilder och göra ordentliga lagningar går inte. Mina okontrollerade kroppsrörelser omfattar även käkmuskulaturen, vilket innebär att käken slås ihop vare sig jag vill eller inte efter en kort tidsrymd. På fem till tio sekunder är en omöjlighet att rotfylla en tand. Det som även försvårar är mina tydliga kräkreflexer.
Det enda lösningen är att jag blir sövd med narkos. Det har jag blivit nio tio gånger. Att sova är okej, även om jag upplever när jag vaknar att det har varit en dålig sömn. Någon pigghet, som känns efter en god natts sömn, är det rakt inte. Det som jag verkligen fasar över och har ångest för är det illamående som uppstår vid uppvaknandet. Vidrigt att känna sig illamående. Huvva!! Att kräkas är hemskt i sig, men det känns än värre att vara illamående.
Mitt medvetande blev jag för några veckor sedan påhälsad av ångesten att jag inte kommer vakna upp efter behandlingen. Den ångesten har jag inte känt förr innan de tidigare sövningar. Jag antar att det beror på att jag nu har familj.