Företagen bör inte vara lika svårt att nappa. Jag vill tro att de har bättre ekonomi än de flesta skolor. Mina föredrag lämpar sig väl till upptaktsträffar och utbildningsdagar. När de bestämmer sig att ha en talare söker de ofta efter en "kändis" eller en som har varit och pratat i andra företag vars anställda har pratat gott om. Jag är ingen känd person som före detta simmaren Anders Olsson, men kanske är jag lika underhållande och säger samma saker om att tro på sig själv som honom. Testa mig!
Döma av feedbacken från åhörarna och de referenser från uppdragsgivarna är föredragen inte dåliga på något sätt. De är intressanta och väldigt inspirerande. De ger även en inblick, nyttig men skrämmande sådan, hur en del av oss bemöter dem som för sig olikt och är annorlunda.
Beprövade grepp som inte får de resultat som jag vill ha gör att jag nu tar nya.
Jag får så mycket positiv feedback från elever, lärare och andra åhörare efter mina framträdanden att jag uppfattar att föredragen är tillräckligt bra och intressanta nog, och därmed stärks självförtroendet än mer. Dessvärre får det sig en knäck när jag månaden efter sitter på kontoret i Hagsätra och kontaktar möjliga intressenter med email och telefonsamtal, och inte får något som helst positivt svar.
För att få rektorerna ska förstå att det som jag pratar om är nyttigt för eleverna att få sig till livs, har jag för en vecka sedan kontaktat en del lärarförbund. Jag har erbjudit de ett kostnadsfritt föredrag i deras lokaler för att på så sätt sälja in det. I mina säljbrev vill jag med deras tillåtelse skriva, ´På rekommendation av Lärarförbundets Xs avdelning erbjuder jag föredraget.`
Detta är mitt nya grepp.
Ger upp gör jag inte, men just nu känns det tungrott. Väldigt tungrott.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar